Tunnelbana, kära tunnelbana
Nu är jag i Sverige igen efter en längre utlandsvistelse. Jag kom hem för 5 dagar sen. Nu sitter jag på tunnelbanan i rusningstraffiken och stirrar tomt in i människan mitt emot mig. Ingen säger något. Man hör bara ljudet från tåget trots att vagnen är full av människor. Är det denna ensamhet som jag har längtat hem till? Knappast.
Mitt uppdrag nu är att försöka hitta på något att fylla ut min tid med när jag sitter på tåget. Jag tror att jag ska börja blogga eller lyssna på en ljudbok. Jag vill göra något mer som får mig att känna mig mer kultiverad. Jaja det är höga tankar, vi får se om jag verkställer dem.
No related posts.
Roboten som målar Norge tappar bort ett flygplan